Vår förståelse av miljön är avgörande hur skickliga ledare vi är. Det är temat på följande serie av inlägg som börjar med frågan Varför är miljön viktig för ledarskapet?

Om du var i Vemdalen i slutet av november tillsammans med Svenska Skidförbundet, SLAO eller Friluftsfrämjandet kanske du kommer ihåg att Niklas Lundblad på sitt ledarskapsföredrag refererade till Andrew Kakabadses studie av framgångsrika ledare och de tre avgörande färdigheterna för ett gott ledarskap: kulturell förståelse (känn dem du leder och vad som är viktigt för dem), kontextuell förståelse (förstå vad uppgiften går ut på) och personlig mognad (”att man sett sig själv i en slags själslig spegel”, som Niklas uttryckte det). Jag tänkte reflektera över hur betydelsefull miljön är för dem alla tre.

Ledarskap över lag är beroende av sammanhanget (eller miljön eller faktorn Hill) eftersom kulturen, uppgiften och du är specifik där du befinner dig. Sammanhanget avgörs av en unik kombination av grupp, ledare, moment, terräng, etc och det är naturligt att ledarskapet har sitt ursprung i ett sammanhang där man känner sig hemma, har sina vänner och vet hur man gör. Man utvecklar en unik förståelse som är skräddarsydd just för sin egen omgivning och det är ofta så naturligt att vi tar detta för givet. Om jag skulle beskriva färdigheternas relation till miljön skulle jag beskriva dem så här:

Kulturell förståelse kommer från att veta vad som är viktigt för vår grupp. Vi agerar alla efter det som är viktigt för oss och om detta viktiga delas av flera bildas en kultur. Fördelen med att dela samma inställning är att vi kan fungera tillsammans och gå i samma riktning. Det blir enklare och smidigare att genomföra uppgifter helt enkelt. Jag själv åker snowboard och kommer själv från en surf- och skejtkultur där vissa saker är viktiga och skiljer sig från andra grenar. Så om du åker portar, park, skidor eller snowboard kan kulturen vara olika. Du som ledare behöver känna din kultur, den du arbetar i.

De bästa ledarna känner dem de leder.

Den kontextuella förståelsen kommer från kunskap om själva arbetet och om den uppgift vi har. Jag skulle vilja säga att för oss är den en slags läroprocess (som vi skriver om i boken) eftersom vi arbetar med utbildning, instruktioner och träning där en utveckling är önskad. Uppgiften skiljer sig dock något om du instruerar barn, tränar ungdomar eller utbildar vuxna, beroende på hur länge och ofta du har dem och vilka andra förutsättningar och resurser du har. Hur vi förstår detta arbete är alltså avgörande för hur bra ledare vi är.

Den personliga mognaden är intressant eftersom det indikerar att vi egentligen inte behöver en speciell personlighet utan den behöver mogna – vilket vi alla kan göra! Mognaden beror också den på sammanhanget eftersom våra samlade erfarenheter från olika sammanhang, hur vi upplever dem och hur vi reflekterar över dem bidrar till hur vi koordinerar oss själva med andra. Personligheten blir tydlig tillsammans med andra och hur vi tolkar sammanhanget påverkar vårt beteende. Niklas beskrivning om att se sig själv i en själslig spegel får mig att tänka på hur viktig reflektionen är för mognaden. Att gå in i oss själva och upptäcka saker vi inte sett förut göra oss alltså till bättre ledare.

Dessa tre typer av förståelse samarbetar alltså med miljön och för att lyfta vårt ledarskap till en ny nivå behöver vi använda miljön på ett alldeles speciellt sätt. Detta handlar nästa inlägg om.